Annons
Annons


Bra café i centrala Göteborg

Jag kan tycka att Göteborgs caféliv är sådär kul. Iallafall de caféer som finns i centrala Göteborg, känns inte speciellt upplyftande. Är det inte ett café som tillhör en kedja så är det ett småsnobbigt ställe där jag inte känner mig hemma.

Förmodligen hänger det ihop med höga hyror, det funkar inte att driva ett lite mer anspråkslöst och gulligt café med dagens hyror. Trist utveckling tycker jag.

Det finns förstås några undantag. Konditori Brogyllen på Västra Hamngatan tycker jag är ett trevligt café. Jag var där för någon vecka sedan och blev påmind om hur goda bakverk de har. Jag åt en mycket god tårtbit med passionsfrukt- och hallonmousse! Konditoriet är inte supermysigt lokalmässigt men det vägs upp av det bakta, gå dit
när du är sugen på något riktigt gott.

. img_6903

img_6902

(22)
(0)

Annons

Mina 10 finaste matord del 2

Det finns många ord med matanknytning som är fina. Oftast är det ord från 50- och 60-talen men också från förrförra seklet. I perioder kan jag spara på vackra matord och gå och tänka på dem lite extra. Jag frågar sambon om han har några ord och det brukar han ha, han gillar språk och han har förstått min smak. Jag har skrivit om mina 10 vackraste matord tidigare här på bloggen, läs gärna det inlägget. Klart det finns fler poetiska matord än de 10, här kommer ytterligare 10 favoriter.

  1. Jag börjar med kalaskokerska! Jag har inte hört ordet kalaskokerska under min uppväxt, det är ett ord som jag kommit i kontakt med som vuxen. När jag gjorde en caféguide över Österlen träffade jag flera som berättade om mammor och mostrar som varit kalaskokerskor på 30-40- och 50-talen. Kalaskokerskor var kvinnor eller flickor som lagade mat på beställning till större kalas och middagar. Jag tycker det är ett vackert ord och sedan kan jag inte låta bli att fascineras av tanken att det här måste varit väldigt duktiga yrkeskvinnor, oftast i det fördolda.
  2. Mitt andra ord är kvällsmacka! Det går inte att låta bli att älska det ordet. Det är ingen avancerad gissning att min fascination för ordet hänger ihop med att det är så gott med kvällsmacka! Det låter frestande, förväntansfullt och generöst. Mera kvällsmackor åt folket!
  3. Det finns ord med matanknytning som nästan glömts bort, ett sådant är mockakoppar! Jag som är född på 60-talet, vars föräldrar hade massor av mockakoppar i skåpen, känner en liten sorg över att kopparna både glömts bort och att ordet inte används. Idag har mockakoppsordet ersatts av espressokoppar! Hm, vad är det för fel på mockakoppar ;-)?
  4. Mitt fjärde matfavoritord är smörgås! Det är ett lite roligt ord med tanke på dess ursprung. När man kärnade smör, steg det upp små klumpar av smör som passade att läggas på en skiva bröd. Den betydelsen av ordet finns belagd i svenskan sedan 1538. Det är ett väldigt gulligt ord, om du frågar mig.
  5. Gästgiveri är också otroligt vackert. Förr var det en inrättning för resande på vägarna där förtäring och inkvartering skulle bjudas. På gästgiveriet kunde man också byta häst för skjutsar. För mig är det ordet mycket Skåne och ”krogar på landet”. I Skåne finns det kvar en hel del gästgiveri med anor från både 1700- och 1800-talen. När jag googlar på ordet visar det sig att det finns en hel del restauranger som kallar sig gästgiveri över hela landet. Roligt!
  6. Vad sägs om husmanskost som ord? Folkligt, till alla och vällagat! Det är mat som är älskad av alla! Ett löftesrikt ord som aldrig går ur tiden.
  7. Ja så har vi ordet kafferep. Det är för tillfället mitt absoluta favoritord på mathimlen. Kafferepet blev poppis på 1930-talet,  man träffades och drack kaffe och åt sju sorters kakor. Ursprunget till ändelsen -rep är oklar. Ja ni hör ju själva, ett ord som kafferep måste man älska!
  8. Matordet luffare är sambons bästa bidrag till den här listan. Jag skrattar högt när han pratar om luffare. Luffare är ett korvbröd utan korv men med bostongurka och ketchup till ett överkomligt pris. Sambon åt det tillsammans med sina kompisar på 60-talet i Hedemora. Jag tror inte det finns idag:)
  9. Jag gillar detta med att äta lagad mat på natten. Inte för att jag gör det (när skulle det hända liksom? hehe) men jag gillar ändå tanken. Ordet nattamat ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är fyllt av poesi! Den person som skulle bjuda på nattamat på en fest där jag är, den skulle få en kyss. Jag lovar.
  10. Kräftskiva är också ett härligt och fryntligt ord. Jag ser kräfthattar, kräftmånar och kulörta lyktor framför mig. Barndom, starka färger och, förhoppningsvis, varma sensommarkvällar! Hurra för vackra matord!mockakoppar

 

 

(62)
(0)

Annons

Kaffeminnen

Apropå kaffe, som jag skrev om här på bloggen igår, så har jag en del fina barndomsminnen på det temat.

När jag var barn, gick jag och mamma ofta till mormor på Södra Drottninggatan i Uddevalla, där vi drack mycket gott kokekaffe och åt krans som vi köpt på vägen.

Jag gillade kaffe redan vid 5-6 års ålder. Jag drack aldrig kaffe hemma, bara hos mormor. ”De hade så gott kaffe där” hette det alltid och anledningen skulle vara att vattnet ute på Söder (stadsdelen kallades så) var mycket bättre än det på Skogslyckan där vi bodde. Jag vet inte hur det var med den saken. Jag vet att mormor malde sina kaffebönor själv och att kaffet kokades i en vit emaljkanna med en blå blomma på. Mormor skötte malningen och mamma kokade kaffet.

Sedan satt jag vid köksbordet och drack jag både två och tre koppar. På väggen hängde en bonad där det stod: Kaffetår, påtår, tretår och krusetår. Det hände att jag drack fyra koppar, allt för att följa bonadens devis:)

Jag minns att morfar drack kaffe på fat, jag kommer ihåg hur jag storögt tittade på. Jag hade aldrig sett någon dricka på fat tidigare, jag tror inte jag sett det efteråt heller. Jag minns inte om han drack på bit. Dricka på bit betyder att man stoppar in en sockerbit av den gamla hårda sorten i munnen samtidigt som man dricker. Det gör att kaffet smakar riktigt sött.

”Dricka på bit” gjorde min faster Ulla vid den tiden. Jag kommer ihåg hur jag testade detta med att dricka på fat och dricka på bit, för att liksom få veta vad det var de gjorde.

Jag minns också de sköra rosenprydda kaffekopparna som mormor hade. Jag minns där de stod i skåpet och jag kommer ihåg hur fina jag tyckte att de var.

Jag har, så länge jag kan minnas, varit smått besatt av doften av koncentrerat kaffe. På landet hade vi en rund plåtburk med 1700-talsmotiv där kaffet förvarades. Ofta lyfte jag på det något svåröppnade locket, stoppade ner näsan och bara njöt!

Numera har jag en son som gillar kaffe, förstås! Jag har tidigt skolat honom i att dricka denna gemenskapens dryck. Jag minns hur mysigt jag tyckte det var, när han redan som 9-åring drack sin första cappuccino på ett café i Rimini! Stor kaffekärlek på det.

bella-italia-2007-007

 

 

 

(69)
(0)


Senaste från allas