Annons
Annons

Kräftor och barndom

Jag var hemma hos min syster och åt Vänerkräftor i lördags, kräftor fiskade i Vänern alltså. Vi kom att prata barndomsminnen, för kräftor och kräftfiske var ett viktigt inslag när vi var små. Inte på så sätt att vi hade stora minnesvärda kräftskivor i den Erikssonska släkten. Nej, tvärtom vi hade aldrig kräftskiva. Bara en endaste gång som vi kunde minnas och då satt vi ute i kusinernas trädgård med både kulörta lyktor, kräftmånar och hela kittet. Hihi, som vuxen är jag helt frälst i kulörta lyktor så kusinernas måste ha gjort ett enormt intryck den gången:)

Annons

Det vi mindes från den tiden var hur vår pappa och hans syskon fiskade kräftor och sålde dem för en ganska rejäl peng. Jag kommer ihåg kräftpremiären då hela släkten var ute mitt i natten och la ut mjärdar vid vår närmaste insjö Tjärnet. Sedan gick jag och mina jämnåriga kusiner och tittade på kräftorna där i burarna varje morgon och kväll i flera veckor. Vi diskuterade om kräftorna var tillräckligt stora och hur många det var i varje mjärde. Ja det var ett evigt vittjande av burar som jag kommer ihåg det:) Det var både roligt och spännande för ett barn.

Sedan skulle kräftorna säljas tjogvis till en fiskhandlare i Mellerud. Det var så jag lärde mig vad ett tjog var. Ett år sålde vi kräftfångsten till Saluhallen i Uddevalla. Då förvarade vi dem över natten i badkaret i vår 2-rummare i stan. Jag kommer ihåg hur jag bytte vatten på dem genom att flytta dem till handfatet och sedan tillbaka till badkaret igen. Om och om igen. Jag minns att det var en väldigt viktig uppgift.

Vet i sjutton om jag skulle våga ta i en levande kräfta idag. Numera spetsar jag mer in mig på själva kräftätandet, maten runt i kring och så förstås de kulörta lyktorna.

 

 

LÄS OCKSÅ

(21)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar