Annons
Annons

Matvandring helt apropå

I fredags fick jag med mig sambon på en liten promenad mellan Ravlunda och Brösarp. Jag har länge varit nyfiken på hur man tar sig till Brösarp utan att behöva gå på den synnerligen trafikerade vägen genom Brösarps backar.

Annons

Sambon var inte fullt lika pigg på detta fredagsnöje som jag, men jag lyckades iallafall få med honom. Vi ställde bilen i Ravlunda och fortsatte till fots. Det första vi fick syn på när vi klev ur bilen var små rapphönekycklingar som kilade in  i terrängen. De var väldigt söta men också mycket snabba så det blev inga foton. Längs med grusvägen radade sedan både vete, korn, råg och majs upp sig. Vi såg mycket hjulspår på åkrarna. Det ser ju lite idylliskt ut kan man tycka men jag har lärt mig att det betyder att bonden har sprutat, inte så gulligt med andra ord.

Efter någon kilometer tog vägen slut. Jag hade kollat på en karta så jag var förberdd.  Sträckan mellan det att vägen tog slut och Brösarp var mycket kort enligt kartan så det skulle väl inte vara så svårt tänkte jag. Men det var inte så lätt som jag trodde.

Vi gick in i ett inhägnat område där skogsvägen gick åt alla håll. Inte alls den raka skogsstig som jag tänkt mig och hoppats på. Vi kom bort oss men tack vare det hittade vi några riktigt fina Karl-Johansvampar. Sedan skulle vi ta oss ur inhägnanden som nu var omgärdad av elstängsel. Vid det här laget var sambon både trött och purken. Vi hittade en grind som var svår att få upp och jag skrattade mest hela tiden. Sambon skrattade inte.

Strax efter grinden fanns det ett helt fält med sockerärter, som vi ju var tvungna att smaka på. Sedan ramlade vi på både äppelmustförsäljning, fårhagar och antikviteter innan vi till slut var framme i Brösarp. Och vilket annorlunda Brösarp sen. Jag har varit i Brösarp massor av gånger men nu kom vi in från baksidan och möttes av en helt ny vy, ja det såg ut som någonstans i södra Tyskland. Väldigt gulligt och mycket annorlunda för att vara Sverige.

I Brösarp blev det ett snabbt besök på Ica och sedan tog vi bilvägen hem. Jo sambon hade hela vägen genom skogen småväst – ”Vi tar bilvägen när vi går tillbaka”. Så så fick det bli.

Det var massor av bilar som snek oss längs benen i Brösarpsbackarna men vid rastplatsen väntade belöningen – då blev det fika. Den sista kvarten på promenaden vräkte regnet ner. Vi hittade en väg på kartan och i verkligheten som gjorde vår återfärd något kortare.

Om man ska summera så blev vår utflykt en matvandring:)

LÄS OCKSÅ

(20)
(0)

Kommentera

Annons

Senaste från Allas

Laddar